dayoffrida - in NEW ZEALAND

Känns som det är dags nu! Igår var det dåligt med uppdatering borta från staterna och mitt liv i Atlanta och inte förrän nu sitter jag vid datorn idag. På helgerna mår jag som bäst, mycket på grund av att jag ständigt är sysselsatt - men jag gillar´e ;) Jag mår kanonbra och stormtrivs återigen. Nu håller jag på och laddar upp bilder från dagen och tänkte starta med att berätta om gårdagskvällen..

Fredagskvällarna här i Atlanta ser inte ut som de gör hemma i Stockholm. Det kanske inte kom som en överraskning, då det är sträng 21-årig åldersgräns på alla barer, pubar, clubs, diskotek och så vidare. Egentligen gör de inte jättemycket (eller så försöker jag bara intala mig det), men när man arbetat en hel vecka känner man sig både överlycklig och trött när det är fredagkväll. Förstår nu hur föräldrar känner, efter en veckas jobb...

Mina host-parents kom hem i vanlig tid och min host-dad sa: "It´s friday todaaay Frida".. och jag svarade lite undrande: Ja!! (som om jag inte visste det liksom!?). Sedan fortsatte han med att säga att det betyder utgång, eller rättare sagt middag ute, på restaurang. Härligt! Vi åkte till "Six feet under" som stället heter. Namnet kommer komiskt nog av att restaurangen ligger väldigt nära en kyrkogård (som för övrigt är SÅ vacker, ett underbart promenadstråk) och när man begraver någon gör man det "six feet under" jorden. Rätt klyftigt namn tycker jag! 
Ja, nåväl, maten där var fantastisk och vi hade en mycket trevlig kväll. På vägen hem visade familjen mig var de bodde förrut (innan de lät bygga detta hus) och lite annat skoj. Väl hemma gick nöjda jag upp på rummet och tog det rätt piano (Johan!) ett par timmar, innan jag kröp till kojs. Perfekt fredagskväll, helt enkelt!

Klockan 8.30am denna lördag morgon knackade det på min sovrumsdörr. Jag var faktiskt vaken vid det här laget (då jag hört kidsen busa omkring där nere, i minst 2 timmar), men jag låg fortfarande och drog mig i sängen. Det var söta L som glatt sa: "Time for baking paaaaaancakes Frida". Jag studsade upp (haha, eller inte - hasade mig ur sängen) och gick ner. Tillsammans gjorde vi pannkakor, något mellanting mellan svenska och amerikanska. Dock fick vi börja om från början tre gånger..då L givetvis ville göra allt på sitt sätt och följa receptet i sin ordning. Det innebar att ingredienserna inte riktigt ville bli till en jämn smet... :) mjöl blandat med ägg, och sedan mjölk och resten av det torra ingredienserna blev allt annat än bra. Men vi hade verkligen roligt :) Tillsammans med L och min host-mum avnjöt jag en lugn och mycket god breakfast, i över en timme. Det blev pancakes och massvis med färska bär. Kaffe direkt från Starbucks och massa annat gott. O sov nap och min host-dad spelade tennis-match, so just me and the girls :)

Klockan 12pm hade jag bestämt träff med min nyfunna svenska vän Josefine. Vi skulle ses utanför Coca Cola Museum för att ta en fika innan vi skulle möta upp Laura. Att jag då, men vanligtvis 10 minuters bilfärd downtown, lämnar hemmet tio i tolv, kommer till museét strax före klockan 1pm, är inte okej. Jag åkte återigen helt fel, får ringa min host-dad som ber mig låsa alla dörrar - jag var i ett "bad" område. När jag äntligen hittat rätt och är på väg tillbaka på highway fastnar jag i bilkö i över en halvtimme. Stackars Josefine fick njuta av solen och den fina dagen i Centennial Olympic Park (fantastisk park för övrigt) i nästan en timme... Sorry igen gumman!

Tillsammans hade vi iaf en toppendag på Coca Cola museum, tycker jag. Så häftigt ställe och man bara måste åka dit om man bor här. För er som inte redan vet det, Coca Cola Company kommer från Atlanta, och startades 1886. Museét var uppbyggt av massvis med gamla flaskor, burkar, skyltar, automater och mycket mer. De hade en 4D-Theatre, där vi fick se en film om "the Coca Cola formula". Väldigt coolt! Med dessa 4D brillor på kändes det verkligen som om man var i filmen...stolarna vi satt i rörde sig, det blåset och kom riktigt vatten. Sjukt häftig upplevelse... Vi kunde också testa Coca Cola från alla världens hörs, samt Fanta, Sprite och andra drycker företaget kommit med under åren. Spännande då vissa smakade mycket bra och andra fruktansvärt äckligt!

Det var superkul att träffa Josefine, en urgullig tjej från Örebro som är lika gammal som mig och har varit i Atlanta i tre månader. Vi bor bara en kvart, kanske 20 minuter ifrån varandra med bil, så det är perfekt. Komiskt nog insåg vi så sent som igår att vi även går i samma klass på Emory University på måndagar. Låter sjukt, jag vet, att vi kom på det igår, fredag. Men Josefine hade missförstått tiden i måndags och dök därför upp först två timmar sent, då vi i princip var färdiga för dagen och hade utfört alla personliga presentationer. Jag hann tänka att den tjejen skulle verkligen kunna vara svensk... men vi pratade ingenting. Haha, lite coolt i alla fall, att världen är så liten. Nu ska vi gå den här kursen tillsammans, vilket ska bli jättekul :)

Jag, Laura och Josefine åt en sen lunch efter visiten på museét, på Don Juan. En mexikansk restaurang som hade helt okej mat. Det är så konstigt med oss människor ibland..jag var nämligen jättesugen på en god Tacos och då ser jag framför mig och tänker mig en Tacos precis som den mamma eller pappa lagar hemma. Sällan den skulle se ut och smaka precis likadant här i Amerika. Jag frågade i vilket fall om köttet i deras Nacho-basket var som ni vet, köttfärs :P och servitören sa ja. Men tror ni inte att jag serverades nachos med små sönder skurna köttbitar, typ som entrecote. Inte samma sak, men visst var det helt okej :) Mesiga Frida fick givetvis ont i magen, det var lite staaarkt förstår ni, med jalapeños :) haha!

Efter lunchen skulle Josefine vidare på hockeymatch, men jag och Laura bestämde oss för att ta bilden mot Atlantic Station och fortsätta dagen, eller seneftermiddagen, där. Atlantic Station består av ett mycket trevligt litet område, med ett torg i mitten och massa butiker, restauranger, cafén och en stor biograf. Jag och Laura strosade runt och tittade lite på American Eagle Outfitters, Banana Republic och HM faktiskt. Efter det tog vi ännu en fika, på Starbucks (förvånade) innan jag tog bilen hem för att äta sen middag med mina host-parents.

Efter en mycket lyckad dag ligger jag nu på sängen, klockan är 11.45pm och jag är rätt trött. Jag borde sova snart och vila upp mig inför morgondagen, för jag har minst lika många inplanerade saker imorgon. På morgonen, från klockan 9am väntar Skype med familj och så.. sen klockan 1pm brunch med familjen och några vänner till dem. Efter brunchen ska vi åka till IKEA, vilket ska bli underbart. Jag ska köpa svensk godis, såklart, och sen lite saker till mitt rum här. Min host-family vill verkligen att jag ska trivas och ha det personligt så här är några saker på min inköpslista:

- Fotoramar (har massa fotografier av vänner och familj med mig hit)
- Tvättkorg (för tillfället ligger tvätten på golvet)
- Krokar
- Stol
- Möjligen en fåtölj, eller en stol till :)
- Ett skrivbord, eller enkelt bord (famlijen vill att jag ska ha det nu när jag börjat plugga)
- Två nya, mindre, huvudkuddar (fick superfina örngott av Patrik & Sofia innan jag åkte, men kuddarna här är för stora för dessa)

Det låter mycket.. det är faktiskt familjen som vill det! Vi får se vad jag kommer hem med. Efteråt vill jag i alla fall möblera om lite här inne på rummet, lovar att visa resultatet på bild.

Förhoppningsvis väntar bio med tjejerna imorgon kväll, Love Happens med bland andra Jennifer Aniston :)

Nu = läggdags, Good Night America!



Utanför Coca Cola museum. Mycket ball byggnad, med flaskan inuti
och logotypen på husväggen.


Så här såg det ut på väggarna och i taken. Riktiga gamla Coca Cola
skyltar och...


... maskiner och automater.


Josefine och Jag inne på museét...


En av det äldsta Coca Cola apparaterna...


Glada jag framför the Coke-car!






"How to make a Coke" - särsklit tillägnat min söta kusin eller även
kallad extra-lillebror Marcus! <3 Now you can make your own ones ;)
Jag tänkte mycket på dig där inne gubben, du skulle gillat det!


Laura och jag i våra fina glasses ;) mina ramlade av hela tiden!


Här kunde man "gå till" olika världsdelar och provsmaka hur mycket
man ville av olika drycker..


Kära läsare, ni har efterfrågat fler bilder på mig :) här kommer det och
jag bjuder på denna... Laura och jag, downtown. Ni kan se lite av
Atlanta City i bakgrunden!


Vi åt lunch på den mexikanska restaurangen Don Juan, inne i CNN-huset.
En väldigt mäktig byggnad!


Don Juan...

Vi avslutade denna underbara dag på Starbucks, Atlantic Station.
Laura smilar med sin nya iPod-touch i högsta hugg!

Hoppas att ni njöt av läsningen såväl som av bildvisningen!