dayoffrida - in NEW ZEALAND

Färden till och från IKEA blev väldigt mycket längre än planerat. Tillsammans med hela familjen kom vi iväg strax före klockan 5pm. Vi hade för avsikt att komma iväg ännu tidigare, för att slippa kö och rusningstrafik. Men innan alla var hemma från jobb och redo att åka tog det ett bra tag.

Tyvärr, måste jag börja med att säga, så var det inte endast den vanliga rusningstrafiken som satte käppar i hjulen för oss idag. Vi smög fram med bilen och började på riktigt undra vad som var fel. Juuste, U2 är i Atlanta idag. Men börjar folk åka dit redan 3-4 timmar innan konserten börjar? Tror inte det...

Men jag hade hellre sett att U2 var orsaken till "problemet" i trafiken. Vi kom nämligen över en kulle och möttes av blinkande blå- och rödljus längre fram. Den 4-filiga vägen var kaosartad och det framgick klart och tydligt att amerikanerna här kör som de vill. Folk tillät sig göra u-svängar lite var stans, köra upp på trottoarer och en rad andra bra märkliga idéer. Efter lite diskussion inom våra 4 dörrar på bilen beslutar vi oss för att bli kvar i vår fil...

Det är nu jag förstår att alla brandbilar, poliser och andra utryckningsfordon spärrat av med gult caution-band för att det skett en olycka. Min host-mum, som kör, ber mig att inte säga vad jag ser - högt. Så att barnen hör. Medan hon och min host-dad tillsammans försökte distrahera barnen på olika sätt, passerar vi olyckplatsen.

Det var en obehaglig känsla som gick genom mig då. Jag blev helt kall och sa rakt ut; nooo. Jag försökte bara tänka på att vara helt, så att barnen inte skulle förstå vad jag såg. Det är svårt när man nästan tappar andan och stelnar till, att inte uttrycka inför de andra vad man precis upplevt...
Mindre än 5 meter ifrån passagerarsätets dörr, där jag satt, låg en människa som idag tagit sin sista motorcykeltur. Mannen eller kvinnan hade omkommit. Att vi passerade och på så nära håll gorde att jag kunde se att denna fruktansvärda olycka inträffat. Jag kunde ju se allt.. mycket obehagligt. Usch, det gjorde så ont i mig och för en stund kändes det som om allt annat, runt omkring mig, blev obetydligt och omgivning på ngt sätt försvann eller stannade upp... Min host-mum (som hade hållt ögonen på bilen) frågade mig efter ett litet tag: dead? och jag savarade tomt: yes...!

Ingen rolig start på denna kväll och IKEA-visit. Men vi kom fram till slut..alla lite tagna, men jag var nog mest berörd. Det hade blivit hög tid för middag. Barnen var gnälliga och ända utvägen var att ge dem mat. Men det blev inte vilken måltid som helst, utan köttbullar, potatismos, gräddsås och lingonsylt - gjorde TOPPEN, mums!
Jag hade svårt att begära saker av familjen, som gärna ville erbjuda mig allt. Men jag kom nöjd och belåten hem med ett antal fina ramar, ett gräddvit "tvättkorg", ett gäng vita trägalgar, två badrumsmattor till mitt badrum, massa svenska go´saker, som Ahlgrens Bilar, daim, Kex Choklad, Marabou, ballerina-kakor, flädersaft, köttbullar (infrysta) och lite annat smått och gott :) Familjen slog på stort och fyllde på den "svenska skafferiet".

Jag letade efter en tavla till mig fondvägg, på familjens begäran, men de hade ingen som föll arkitekterna (mina host-parents) i smaken. Så nu har jag blivit ombedd att ta fram ett fotografi, en bild, som jag tycker mycket om, så ska den förstoras och ramas in. Har ni något förslag? Egoistiskt - en bild på mig, eller en på familj eller vänner? Några idéer?

Jag tagit det lugn en stund och ska snart hoppa i säng. Har nästan hunnit äta upp en hel påse Ahlgrens Bilar, men det var efterlängtat med svenskt godis, så det var jag värd!
Tänkte bläddra igenom alla tusentals bilder jag har på datorn och se ifall jag kan hitta en eventuell bild att göra "tavla" av :) Good night!

MUMS!