dayoffrida - in NEW ZEALAND

Det finns en förklaring till denna usla uppdatering. Vet dock inte om jag orkar, har lust eller möjlighet att dra den långa versionen av förra helgens händelser, utan jag vill mest dra ett streck över allt.. Lovar att summera det hela då flera utav er trogna läsare tror att jag gått under jorden. Det har jag inte!

Att jag har Josefine och Sandra här känns toppenbra! Utan dem skulle allt här vara jobbigare ibland och för den delen tråkigare.. Jag mår bra av er flickor! Vi peppar och stöttar varandra, har grymt kul ihop och upplever minnen för livet tillsammans. Vi är ett team, kom ihåg det girls!!

Tillsammans med Josefine njöt jag av en efterlängtad fredag (snart en vecka sedan). Vi delade föregående veckas härliga och mindre roliga händelser, umgicks, badade hot tub och hade det skönt. Det är så välbehövligt att ha vänner här som faktiskt jobbar med precis samma sak och på samma sätt, med just barn. Vi hade alla en tuff arbetsvecka förra veckan, med allt från skrikande barn till hemlängtan. Det är då det är så skönt att träffas eller bara ringa varnadra och prata av sig. Vi kan tillsammans ofta fundera ut svaren på oklara frågor i familjerna, planera aktiviteter med barnen och givetvis dela med oss av våra erfarenheter.

Kort sagt började "problemen" på lördag förmiddag. Jag har varken ork, plats eller tid att skriva ner allt som inträffade denna Halloween, men låt sig att resan med bil till Sandra tog närmare 3h istället för 1h. Vi hade problem med bilen, saknade startkablar och fick därför ragga upp diverse killar att hjälpa oss. Inte bara en gång behövde vi hjälp att starta om det gamla bilbatteriet...utan ett flertal gånger!
Väl framme hos Sandra möts vi av ett sjukt trisst besked. Halloweenfesten för 100 inbjudna var inställd. Samma dag ställdes den in pga av en konflikt mellan festens anordnare och hans flickvän... Vad gör man? Börjar tjuta? Nä, så fungerar det inte. Man söker efter en ny tillställning, det var ju trots allt Halloween och vi ville klä ut oss i våra fina costumes :) Michael, som är Sandras amerikanska kompis, fick oss på hans samvete och fick se till att "lösa situationen". Vi slutade efter många om och men nästan i staten Alabama på en collegetillställning. Fick träffa riktigt trevliga människor, men synd som tusan att vi missade den stora festen. Utklädda var vi i alla fall, det var en upplevelse i sig och jag var Miss Wonderland = Alice i Underlandet :P

Vi stannade hos Sandra över natten och spenderade större delar av söndagen på Starbucks. Riktigt trötta njöt vi av varandras sällskap och ett par varma koppar kaffe och tea. Väldigt mysigt sätt att fördröja tiden på!

Ni är redan en del som vet om vad som hände denna söndagseftermiddag, så jag sammanfattar mest för er andra för att förklara varför jag varit frånvarande ett par dagar...
Jag och Josefine var hur som helst på väg hem från Sandra i bil. Vi hade nästan kommit hela vägen hem till henne, bara 5 minuter ifrån, då det smäller. Vi körde på en 6-filig väg och låg i den vänstra filen. På de flesta amerikanska vägarna förekommer det inga refuger eller annat som skiljer trafiken från varandra. Tre filer körde i den ena färdriktningen och tre i den andra...men ingenting fanns mellan dem. Allt gick väldigt fort och plötsligt var vi bara mitt i allting. Vi hade fönsterrutorna lite nerrullade på var sida, så smällen från den bilen som krockade var overklig. Det lät som om ett flygplan landade på biltaket. Som sagt, vi var verkligen mitt "i" allting så vi begrep knappt vad som hände. Plötsligt hör vi bara denna smäll och ser hur en bil svingas upp i luften. Bildelar flyger och bakomliggande trafik tvärnitar.
Vi körde i motsatt riktning som bilen i fråga, men var precis på samma våglängd när det hela inträffade. Meningen var inte att det skulle hända oss något mer än att vi fick bevittna detta obehagliga och chokerande. Kan vara svårt att förklara med ord för andra, men det var riktigt läskigt. Hade vi kommit någon hundradels sekund senare hade vi kunnat få bilen över oss och troligen inte klarat oss...

Jag tror på ödet och jag vet att jag skulle klara mig oskadd. Nu mår jag mycket bättre än vad jag gjorde för ett par dagar sedan. Det har mycket att göra med att jag har en fantsktisk familj här. De tog väl hand om mig när jag tills slut kom hem i söndags kväll. Jag har öven Josefine att tacka (hon körde) då hon reagerade i chock och fortsatte köra. Hade Josefine tvärnitat av en reflex hade vi fått all bakomliggande trafik över oss.. Jag är glad att jag lever!!

Nu ska det bli bättre uppdatering då jag är back in buisness igen.. Fredag imorgon och helg på schemat :)


Något har hänt med mitt nya "bildprogram" Picasa  i kombination med
publiceringen på bloggen, så bilden går inte att vända. Men så här ser
de vackra höstdagarna ut här i Atlanta :) Fantastiskt vackert!